Tisdag - Kuckelikuuu
Efter jobbet åkte vi till Best Buy för att köpa ett simkort som skulle göra av vi kunde använda mobiltelefon här. Tyvärr har inte Telia något avtal med AT&T (som är den ända mobiloperatören här) så därför behövde vi ett nytt simkort. Mobilkillen på Best Buy lyckades hitta ett som verkade riktigt bra, billiga samtal till både Sverige och Sydafrika (Vibban måste ju kunna ringa sin älskling). Vi köpte det och tyckte att det var ett grymt bra köp.
Vi stack sedan vidare till den närliggande affären Target. En affär som har allt (utom färskvaror?). Här spenderade vi x antal timmar, med att bara knalla runt men också köpa billiga träningskläder på rea, family-size chipspåse (med totalt 2500kalorier!? Träningskläderna kan nog behövas!), tvål och shampoo och lite huvudvärkstabletter.
När vi hade strosat runt i Target ett tag så kollade vi på klockan och insåg att vi hade gått runt i dessa två affärer i över 4 timmar och började helt plötsligt känna oss hungriga.
Eftersom det inte är något problem att hitta mat här, snarare ett problem att välja vart man ska äta, så åkte vi ut på en sightseeing genom staden. Vi har, efter Mikes rundvisning, börjat få lite lokalsinne här och vet ungefär vart all mat finns. Den här kvällen var vi till ett ställe som Mike hade rekommenderat. Han har berättat att han brukar ta sina kids till det stället: "My kids lööööv chick-fill-ääj". Som ni kanske kan läsa så heter snabbmatskedjan Chick-fil-A. Deras marknadsföring består av kossor med skyltar (se bild).
Chick-fil-A hade hyfsat god mat, inte riktigt så gott som Mike hade berättat. Matborden med bänkar var dock alldeles för små (!?) för oss vilket gjorde matupplevelsen något sämre. Chick-fil-A får 3 av 5 donuts.
Trötta och mätta (vilket man alltid är efter en portion här i US) begav vi oss hemåt och testade våra nya simkort. Vi blev något förbannade på meddelandet som visades på skärmen; "Sätt i rätt simkort" och förbannade mobilsnubben över hans falska personlighet. Vi orkade dock inte göra något åt det då utan la oss och somnade snabbt.
Måndag - Första dagen på jobbet
Jerry kom och hämtade oss på hotellet, körde oss till Coromant och gick en kort guidad tur med oss genom fabriken....
Sen sattes vi i arbete direkt med respektive handledare. Fischer fick Scott och Vibban fick Mike.
Kort om Scott: Pratar lite svenska, punkslickare och rövryttare, som han gärna säger till oss :P Annars pratar han mycket i telefon med sin fru och drar sexskämt.
Kort om Mike: Pratar mycket om prostituerade, påpekar höjden av att hålla rent på arbetsplatsen för att öka produktiviteten mellan hans ständiga skämtande.
Arbetet vi utför på jobbet är shank milling. Vi står vid en CNC-fräs och ändrar variabler i programmet beroende på hur vår skärhållare ska se ut. Inte speciellt svårt jobb.
Efter jobbet så fick vi vår bil, en svart 7-sitsig Chrysler Pacifica med köregenskaper som en gokart som gör däckskrikare vid mer än halvgas och har urusel diff. Vi fick följa efter en dam på jobbet, som körde sin nya svarta Mustang GT (hon ville inte byta bil :( ), som visade oss till vår lägenhet ca 10 miles från jobbet. Väl framme i lägenheten så slängde vi in packningen och stack ut på upptäcksfärd. Vi hade nämligen fått en karta ritad på ett A5 av vår vän Mike, som visade var vi kunde hitta lite olika affärer. Vi åkte runt och kikade lite till klockan 6PM då vi skulle möta Mike för att ha en trevlig stund på Brewballs (liten redneckpub i Burlington). Eftersom vi inte har åldern inne här i USA så fick vi självklart inte köpa någon öl utan fick glatt stå och titta på när Mike njöt av sin. Vi spelade biljard och bordsfotboll ända tills Mikes fru ringde och skällde på honom och undrade vart han hade tagit vägen.
Vi avslutade sedan kvällen med att gå och käka på Hooters:)
Bilder
Första dagen - Fuuuuudnation
*// Alla tidpunkter hädanefter, om inget annat anges, skrivs i UTC-4 (EDT) i "12timmarsform" //*
Vi klev upp 08.30AM och gick ner för att käka frukost. Det var continental breakfast (my ass it was!) till frukost, bestående av fat-free milk, fat-reduced milk (med 5% respektive 8% fett), kanelbullar med glasyr, olika bröd (läs bakelser), hamburgare, äggröra, flingor med sockertäcke, flingor med fruktsmak och sockertäcke, flingor utan sockertäcke (!?) och juice från koncentrat. Vi åt ytterst lite och höll oss levande tills lunchen.
Nästa point-of-interest (POI) var när vi käkade lunch. Klockan var runt 11.40AM och vi klev ut i solsken och utbrast vår lycka. Luftfuktigheten var på max och då vi gått ca 60 fot så kände vi oss blöta. Övergångsställen är överskattade här i USA och trottoarer lika så. Efter att ha sprungit över den hårt trafikerade vägen så kom vi tillslut till vårt mål, KFC/Taco Bell/Pizza Hut-EXPRESS. Fischer köpte en tacomeny och Vibban köpte en taco+en (pytteliten) pizza (paj?). Maten smakade bra och dåligt beroende på hur långt in i tacon man hade kommit (mitten var värst!).
Efter maten tänkte vi att vi skulle gå vidare genom samhället för att hitta något roligt att göra. Det var pga det vi såg då som fick oss att döpa bloggen till det namn den har:
Det enda vi hittade i hela Mebane (så långt man kunde gå utan att behöva vistas på motorvägen) var KFC, Taco Bell, Pizza Hut, Domino's, Subway, nån random mexikansk restaurang, Burger King, Chicken 'n Bar-b-q, Ruby's Tuesday och många flera matställen (notera att detta är en by med ca 7000 invånare) samt ett supermarket med mat där vi försökte hitta riktig frukost. Vi köpte ett paket flingor och försökte köpa ett 6pack öl, när det inte gick köpte vi ett 24pack vatten. Sedan satte vi oss i solen och tittade på bilar (notera att det är den enda underhållningen som finns i Mebane. Vi får hoppas att Burlington blir bättre!)
När vi sedan släpat runt på vårt vatten och flingorna en bit så bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet. Vi tittade lite på TV och tyckte sedan att vi inte kunde sitta inne när det var så varmt ute och solen sken. Vi tog därför på oss shorts och gick ut. När vi precis kommit utanför hotellet så kom vi på att vi kanske kunde försöka ta oss till Wall-Mart som skulle finnas i närheten. Vi gick tillbaka in till receptionen och frågade därför hur långt det var dit. Det var endast 1 mile dit men då var man tvungen att gå längs motorvägen, om man inte ville gå en omväg på 3 miles där det längs trafikerad väg utan vägren. Efter att ha sett (okryddat) 30 bilar med bucklor så övervägde vi att stanna vid hotellet. Istället frågade vi om det fanns något internetcafé i närheten. Vi blev då guidade in i ett rum i hotellet där vi fick en dator att använda : ) (så blev det med att ta vara på det fina vädret, sitta inne vid datorn istället :P Men allt detta för er läsares skull!). Efter att ha spelat lite flashspel så kom vi på att vi kunde starta vår blogg, och här är vi nu!
Nu är det käk!
Over 'n Eat,
VoF
Resan till det förlovade landet
Väl framme på Arlanda så sökte vi upp gaten vi skulle checka in vid. Deltas grymma och mycket annonserade "Check-in Online"-funktion var självklart ur funktion så vi fick göra det på det gamla hederliga sättet : ) Efter att vi + Asplund hade checkat in vårt bagage och fått boardingpassen så satt vi oss för att dricka upp Fischers alla "Coca-color" (som slutade med att vi fick kasta 3).
När vi tagit oss igenom säkerhetskontrollen utan problem så köpte Vibban, Asplund, Orreboy och Jackson macka för 70kr vardera. Medan Fischer tuggade på sin hemgjorda macka, vilken framförhållning (läs snåljåp). Vi cruisade sedan lite snabbt igenom tax-freen och suktade efter den billiga spriten.
Sedan begav oss mot vår gate där vi också mötte upp tjejerna som skulle till Chile. Vi inväntade boardingsignalen och klev sedan på planet.
Första flygresan tog oss 10 timmar ca. och var trevlig, på ett sätt som en 10-timmarsflygresa är. Som tur var så visades Kung Fu Panda under 1½ timme! Kan tilläggas att de sista 2 timmarna av flygresan tillägnades åt Vibbans "kluris". Efter lång möda av både flickgänget och killgänget så lyckades Jackson tillslut frälsa med den åtråvärda lösningen (vi får hoppas att Orreboy och Jackson fortfarande är vänner!).
När vi väl klivit av planet och gått igenom den Amerikanska tullen, där sura stora män satt med sina bössor och frågade underliga frågor, så splittrades vår grupp och vi gick till vardera flyg.
De fyra timmar vi hade på flygplatsen spenderade vi genom att gå runt och kika i affärer och äta pizza (som för oss åts klockan 01.30 på natten :P). Sedan köpte vi vår första riktiga amerikanska Coca-Cola och satt oss och halvsov utanför gaten tills vi fick boarda. Vi boardade planet klockan 02.50 UTC+2 (08.50PM UTC-4) och var trötta som f*n. Till vår stora lycka så satte sig ett gäng rosaklädda stora feta damer framför oss, som var väldigt högljudda och satt och gungade i stolarna. Ett knä, fyra ipren och lite sömn senare så hade planet landat och vi vaknade upp med en jäkla nackvärk.
Vi gick på toa och hämtade sedan upp vårt bagage. Vi hade fått instruktioner av vår APU-handledare att vi skulle ringa vår limochaufför när vi anlänt till flygplatsen. Oturligt nog, så har Telia inget avtal med varken SunCom och AT&T och därför så fick vi bara ringa nödsamtal. Vi lyckades dock hitta en telefonkiosk och ringde vår chaufför med ett collectsamtal. Chaffisen var en snålis och ville inte betala för samtalet men berättade för vår telefonist att han var på väg och att vi skulle leta efter en bil med en Sandvikskylt på. Klockan var då ca 05.40 UTC+2.
Vi kom fram till hotellet då klockan var ca. 06.20. Vi checkade in och la oss sedan i varsitt rum i varsin KINGSIZE bed och somnade sött : )
Välkommen till Fischer och Vibbans blogg!
Här kommer vi, så ofta vi har tid och lust, att skriva lite rolig information om vad som händer på vår utlands-APU och sedan under vår semestervecka i MAJAMI!
Hoppas att ingen tar illa vid av våra inlägg utan tar det med glimten i ögat och en nypa salt :)
