The Legendary Steak
Onsdagen den 15:e åkte vi till Texas Roadhous en andra gång, eftersom vi var sugna på en varsin mör liten stek och tänkte lägga oss tidigt. Våra planer ändrades dock radikalt då vi kom in där och Vibban blev taggad på att vinna en T-shirt. Fischer hade nämligen under första veckan vunnit en T-shirt på Overtime för att han åt en hamburgare på 20 oz (ca 567 gram). När man kommer in i Texas Roadhouse så har de en disk med olika köttbitar, som man kan peka på och sen laggar kocken till dem. De varierar lite i storlek, där den största ligger på 32 oz (ca 907 gram). Vi fick höra att om man åt upp den så skulle man få en T-shirt. Självklart föll Vibban för detta och tänkte att han kunde ju inte åka hem utan att deltagit i en någon sorts matätartävling. Vi sätter oss vid vårt bord och Fischer beställer sin lite mindre stek. Vibban börjar töja på magpåsen så mycket han kan, genom olika akrobatiska konster, och försöker få igång matsmältningen genom att äta några jordnötter och en caesarsallad. Efter ca 15-20 minuter kommer maten ut och vi skådar en enorm stek.
Vibban sätter sedan tänderna i köttbiten och påbörjar den största köttbit han ätit. Till en början är köttbiten mycket smakrik och mör. Vibban valde den dock "Well done", vilket han senare skulle få äta upp (hehehe)!
I början gick det riktigt bra. Vibban kände inga hämningar utan satte i sig bit efter bit. Efter ett tag kom den dock. Ni har hört om den vid namnet "Väggen". Folk säger att den härstammar från många, många år tillbaka då folk behövde skydda sina rum från t.ex. vind eller inkräktare. Hursomhelst, Vibban hade nu kommit ungefär halvvägs igenom köttbiten och började känna en viss känsla av mätthet. Det var dock inget alternativ att sluta äta, utan Vibban fortsatte att äta med t-shirten hägrande framför sig. Desto mer han åt, ju mättare blev han (duuuh). Han försökte med allt möjligt för att slippa äta upp allt, men ändå få t-shirten. Han hade en grymt bra idé, som tyvärr inte fungerar fullt ut här i USA när man beställer stek (man får inte så mycket grönsaker). Den geniala idén var att gömma köttbiten som var kvar under salladen. Ni kan ju se hur det gick:
Tyvärr lyckades servitrisen genomskåda Vibbans skarpsinta plan och han fick fortsätta äta. Köttbiten, som inte skulle ha beställts som well done utan något blodig, hade nu börjat bli riktigt torr och hård. Detta var dock inget krigareN hade tänkt kapitulera för utan försökte nu med andra metoder, som t.ex. att stirra bort köttbitarna:
Desperate times call for desperate measures, så att säga. Efter många försök insåg han dock att det bara var att bita i den ruttna bananen (Vibban är allergisk mot sura äpplen!), och fortsatte äta. Han fann dock ett sätt som gjorde att köttbiten inte smakade torrt, hårt, rått kött; Genom att krydda maten med diverse kryddor som fanns.
Efter ett flera gånger av lyckade försök att få maten att hålla sig i magen:
Så lyckades äntligen "The Hero from the Sand Bay of Sweden", som han kallas (egentligen inte, men det skulle varit tufft), äntligen äta upp ALLT KÖTT som varit på tallriken från början! Han fick tillslut belöna sig genom att dricka lite av sin Sprite och få den åtråvärda T-shirten! Enligt servitriserna där var han den enda hittills (woot!?) på denna restaurang som lyckats äta upp hela i restaurangen. Eat that!
Anledningen att jag skrev inlägget i tredjeperson är för att det låter så mycket coolare! Jag avslutar inlägget med en bild på mig när jag besegrat "Teh House of No Escape Before You Have Eaten the Whole Thing or Fail The Quest To Do So ".
Vibban sätter sedan tänderna i köttbiten och påbörjar den största köttbit han ätit. Till en början är köttbiten mycket smakrik och mör. Vibban valde den dock "Well done", vilket han senare skulle få äta upp (hehehe)!
I början gick det riktigt bra. Vibban kände inga hämningar utan satte i sig bit efter bit. Efter ett tag kom den dock. Ni har hört om den vid namnet "Väggen". Folk säger att den härstammar från många, många år tillbaka då folk behövde skydda sina rum från t.ex. vind eller inkräktare. Hursomhelst, Vibban hade nu kommit ungefär halvvägs igenom köttbiten och började känna en viss känsla av mätthet. Det var dock inget alternativ att sluta äta, utan Vibban fortsatte att äta med t-shirten hägrande framför sig. Desto mer han åt, ju mättare blev han (duuuh). Han försökte med allt möjligt för att slippa äta upp allt, men ändå få t-shirten. Han hade en grymt bra idé, som tyvärr inte fungerar fullt ut här i USA när man beställer stek (man får inte så mycket grönsaker). Den geniala idén var att gömma köttbiten som var kvar under salladen. Ni kan ju se hur det gick:
Tyvärr lyckades servitrisen genomskåda Vibbans skarpsinta plan och han fick fortsätta äta. Köttbiten, som inte skulle ha beställts som well done utan något blodig, hade nu börjat bli riktigt torr och hård. Detta var dock inget krigareN hade tänkt kapitulera för utan försökte nu med andra metoder, som t.ex. att stirra bort köttbitarna:
Desperate times call for desperate measures, så att säga. Efter många försök insåg han dock att det bara var att bita i den ruttna bananen (Vibban är allergisk mot sura äpplen!), och fortsatte äta. Han fann dock ett sätt som gjorde att köttbiten inte smakade torrt, hårt, rått kött; Genom att krydda maten med diverse kryddor som fanns.
Efter ett flera gånger av lyckade försök att få maten att hålla sig i magen:
Så lyckades äntligen "The Hero from the Sand Bay of Sweden", som han kallas (egentligen inte, men det skulle varit tufft), äntligen äta upp ALLT KÖTT som varit på tallriken från början! Han fick tillslut belöna sig genom att dricka lite av sin Sprite och få den åtråvärda T-shirten! Enligt servitriserna där var han den enda hittills (woot!?) på denna restaurang som lyckats äta upp hela i restaurangen. Eat that!
Anledningen att jag skrev inlägget i tredjeperson är för att det låter så mycket coolare! Jag avslutar inlägget med en bild på mig när jag besegrat "Teh House of No Escape Before You Have Eaten the Whole Thing or Fail The Quest To Do So ".
Kommentarer
Postat av: sonken
haha de fattar man ju att inte vibban ger sig ;)
Trackback
